Störningsträningen går vidare

Vi tragglar på med vår träning på att klara störningar, och det verkar som att det äntligen börjar ge lite resultat. Det går inte fort, men det går i alla fall åt rätt håll.

Jag är med i en onlinegrupp med freestyle/htm och det är sannerligen en helt underbar samling människor med där. Alla är engagerade i varandra, och det är så synd att vi har lite för långt till varandra för att träna tillsammans på riktigt. Men med hjälp av filmer kan man se allas framsteg och ideer, och jag kan verkligen rekommendera detta koncept. Det känns som att jag fått vänner fast vi aldrig har träffats.

Vi har också varit ute och tävlat nosework. Resultatet är inget att skryta med, men att se Strix hålla ihop sig nästan hela tävlingen, som hölls på en hästanläggning där det förutom de 50 ekipagen dessutom var en pay and jump-tävling med massor av hästar och ryttare, det var värt så otroligt mycket mer än poäng och diplom. Inte en alldeles enkel miljö för Strix som har stora problem att fokusera på rätt sak.

Så har vi varit nere i hallen, både ensamma och med träningskamrat. Roligt och nyttigt, jag är lyckligt lottad att ha så nära till hallen och så bra träningskamrater.

I söndags var det swish-träning i hallen för klubbens medlemmar. Bra tillfälle att träna störningar, så vi anmälde oss förstås. Jag hade bestämt mig för exakt vad jag skulle göra, hur jag skulle tackla störningarna och vad jag skulle begära att Strix fixade. Han var lite orolig allra först när vi kom in, men snart så svarade han fullt ut på vårt samarbete. Vid ett tillfälle var det förutom han och jag ytterligare sju hundar på planen. Det satt dessutom både folk och hundar på läktaren. Och som han klarade att fokusera, min lille vän.

Visst, detta är väl inget märkvärdigt, kan man kanske tycka, men med vårt bagage så har vi gått många steg framåt. Nu gäller det att envetet traggla på med störningsträningen och öka svårigheterna i den.

Tisdagskvällen ägnades åt nosework, och än en gång visade Strix upp en överraskande fin attityd i Kolbäckshallen, där vi var totalt åtta hundar som turades om och sökte i tre banor med behållare. Inga större problem med att jobba trots att det var hundar omkring och nära. Det börjar kännas hoppfullt. Nu gäller det att jag också kan släppa tankarna på allt runtomkring. Att det ska vara så himla svårt.

I onsdags var vi utomhus och tränade nosework. Vi höll till nere vid gästhamnen i Kungsör, och fixade en del riktigt roliga gömmor i det kalla vädret. Dagens träningskamrat gjorde mig uppmärksam på en hel del självklarheter i mitt beteende som jag missat. Man blir fort hemmablind och jag tackar ödmjukt för ärliga och konstruktiva kommentarer.

Så till den stora utmaningen: officiell tävling i HtM och Freestyle. Vi åkte dit med kläder och musik till enbart HtM. Mitt freestyleprogram är inte klart, och dagens målsättning hade ingenting med resultat att göra. Tänkte därför köra HtM i bägge starterna och diska mig i båda. Allt fokus idag låg på att Strix skulle välja mig framför alla störningar.

HtM var först. Redan i starten tappade jag honom. Det förvånar mig inte, jag vet ju var svårigheten ligger. Dock var det skönt att se att han på min signal direkt valde att komma tillbaka till mig istället för att agera mot det som var jobbigt för honom – publiken. Mitt jobb idag var att behålla glädjen och vara trygg för honom. Han orkade inte riktigt hålla ihop, och gjorde ett rus till, och när han åter kom direkt tillbaka så valde jag att ta fram belöningsleksaken. Efter en kort lek stoppade jag undan den och så körde vi avslutet helt prickfritt. Att man kan känna sig så nöjd efter en diskning förvånar mig, men jag är så nöjd med mig själv att jag vågade starta.

Sedan Freestyle. Jag tänkte om och valde att bara improvisera. Tänkte att jag inte skulle ”förstöra” HtM-programmet eller låta honom känna krav på precision. Målet denna start var att försöka hålla honom hos mig utan leksak. Det var stissigt runtomkring innan start, så han klarade inte den, men efter ett rus kom han tillbaka och vi kunde sedan tillsammans köra lite olika trick helt oplanerat. Lite skällande, alltför mycket studsande – men en otrolig glädje.  Gissa om jag blev förvånad över ett resultat på 21,95 (7,20/7,35/7,40). Jag är HELT överväldigad. Superfina poäng när tanken var att diska sig …

Nu är det gjort. Vi har debuterat. Vi har gjort usla framträdanden när det gäller fokus och kontroll, MEN, jag har övervunnit mina hjärnspöken, jag har fått lite svart på vitt om vad vi klarar och inte, och nu känns det skönt att känna mig trygg i hur jag ska gå vidare med störningsträningen.

Idag gör vi inte många knop, varken Strix eller jag.

3 reaktioner till “Störningsträningen går vidare”

  1. Det är verkligen roligt att läsa om era framsteg <3
    Och ja till viss del är det nog dina hjärnspöken som "spökar" för er i störiga miljöer, som jag brukar säga: släpp det, fokusera på hunden och lita på honom så fixar ni det där <3 <3
    kram

    1. Ja, det är märkligt hur svårt det ska vara. Men jag tränar mig, och tillsammans ska vi komma starkare ur det. Det är jag övertygad om.
      Kram ❤️

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *