Externbelöning, konsekvens och annat smått och gott

Onlinekursen jag nyss gått har verkligen varit det bästa jag gjort på mycket länge. Så många insikter jag kommit fram till, och vilka underbara människor som deltar. Helt suveränt. Och det bästa av allt är att det kör igång en ny omgång med samma grupp om två veckor. Tills dess har jag mycket att jobba på.

Jag har precis börjat mer konsekvent med externbelöning, och måste erkänna att jag aldrig haft en hund som detta funkat så bra på. ❤️❤️❤️ Liten virrhjärna blir plötsligt fokuserad. Jag har tidigare provat att köra med externbelöning, men inte så tydligt och målmedvetet som nu. Anledningen att jag testade det fullt ut nu är dels diskussioner inom onlinegruppen, dels tidigare reflektioner. Alla (eller iaf nästan alla) mina handhjälper behövs plötsligt inte, och det hysteriska tittandet efter händer (läs godbit) har plötsligt försvunnit. Jag tror knappt att det är samma hund.

Dock ska tilläggas att detta är i hemmiljö. I veckan ska jag prova det på ny plats och med störning av andra. Spännande!

En annan konsekvens jag börjat med är att all träning avbryts direkt om han skäller. Det här har jag inte kört med full konsekvens så pass länge att jag kan utvärdera det helt och hållet, men det känns onekligen lovande. Det är jättesvårt, inte minst för mig, men jag har iaf tänkt försöka löpa linan ut. Han fungerar ju så att det kan bli något enstaka skall och sedan jobbar han på, eller så kan han ”fastna” i skällandet om det inte bryts direkt, och med denna metod så hinner han ju inte in i det stadiet.

Så har vi bokat tid i, för oss, nya hallar att träna i. Vem sade att detta var en billig sysselsättning??? Men med tanke på hans (och framför allt MINA) problem med störningar och nya miljöer är det inte mycket annat att göra. Sakta ska vi öka tilliten för varandra även i ovana situationer. Jag är envis som synden och det ska mycket till för att jag ska ge upp. Jag vet ju vad vi kan när vi är ensamma, jag skulle så gärna vilja att det fungerade så att andra fick se det också. Men hoppet är ju det sista som överger en, så vi kämpar på.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *