A Constant Battle …

for the ultimate state of control

Så har det känts lite från och till. Men! Nu händer det. Äntligen! Vi har jobbat så otroligt mycket på samarbete, fokus och tillit under lång tid. Från gång till annan har det känts hopplöst, det ska erkännas. Men envis som jag är så har jag outtröttligt jobbat på, och nu känns det som att belöningen faktiskt är på gång.

Jag har deltagit i en nätkurs i programutveckling i HtM, Freestyle, och där hade vi nu en live-helg. Så otroligt roligt att träffa dem man bara umgåtts med vis nätet tidigare. Vår instruktör har jag träffat tidigare, och gissa om det kändes härligt att få omdömet och att Strix och jag kommit otroligt långt med arbetet att få honom trygg och fokuserad i stökiga miljöer. HELT underbart. Det fanns många godbitar, självklart, men att dessutom under helgen få verktyg för att bryta det felaktiga mönstret han (och för all del, inte minst JAG också) lagt sig till med slår allt. Detta helt utan någon som helst konflikt för någon av oss, utan bara ett lugnt sätt att visa Strix konsekvensen av att slå över och flippa ut. Han svarade otroligt bra på våra övningar och jag åkte hem med stärkt självförtroende och massor av idéer för hur jag ska jobba vidare.

Fredagen efter det var det dags för gruppträning i Arenan igen. Då fick jag tillfälle att prova mina nya infallsvinklar och metoder. Strix jobbade på mycket bra, långt över förväntan. Inga tendenser till att slå över, och även om det förstås kändes helt underbart så ville jag ju att det skulle hända så att jag kunde fortsätta på helgens påbörjade övningar. Men det fick anstå, tillfälle kommer troligtvis. Det viktiga är att jag känner mig trygg i hur JAG ska agera när det händer.

Nästa träningspass i Arenan var tillsammans med en underbar människa som alltid har bra synpunkter. Inte heller denna gång slog Strix över, trots att vi faktiskt utmanade honom lite grann.

Parallellt med detta håller jag på med mina programövningar. Vi tränar nya trick – så fantastiskt roligt – och stärker upp de befintliga. Jag har nu tänkt om lite om musikval och koreografi, så vi har många nyheter på gång.

Vi har varit ute och tävlat nosework också. Uppladdingen inför det blev helt bakvänd, eftersom vi befann oss på resande fot. Både Strix och jag hade haft fullt upp dagarna innan, och var dödströtta redan på morgonen. Inget optimalt upplägg alltså, men Strix skötte sig bra hela dagen. Tyvärr blev han störd i sitt första sök (fordon), och kom av sig lite, men efter det jobbade han bra. Jag gjorde sedan bort oss i behållarsöket, så man kan säga att vi missade ett var 🙂

Efter detta åkte vi på semester några dagar. I år gick färden till Blekinge, där vi har upplevt Karlskrona, Ronneby och Karlshamn med omgivningar.

Igår var vi i Arenan igen, och nu äntligen lyckades jag få Strix att slå över. Visst – i den bästa av världar så skulle han ju aldrig mer göra det, men man måste ju vara realist också. Istället tänker jag att jag ska försöka utmana honom till att göra det, för att sedan – lika tydligt som under helgkursen – visa honom konsekvensen av det. Med ett medvetet tänk och en handlingsplan för mig blir dessa tillfällen nu ett verktyg att jobba med för att successivt få bort beteendet helt. Nu utmanade jag honom ordentligt, och det kändes HELT fantastiskt att när det hände första gången så skällde han bara till, men valde sedan aktivt att stanna kvar och jobba. Detta hände ett par gånger innan han inte orkade längre och for iväg. Jag agerade helt enligt planen, och de kändes så bra att jag fick visa honom att det nya tänket gäller även här. När vi körde igen var han totalt fokuserat trots att kamraten körde lite fartmoment och till och med kastade boll. Det känns så BRA!

Problemet är självklart inte löst, men det känns sannerligen som att vi nu har tagit stormsteg framåt. Nu gäller det att våga fortsätta utmana utan att gå för fort fram. Det känns otroligt inspirerande. Det känns som att jag plötsligt har allt att vinna. Jag litar på Strix. Jag kastar mig handlöst ut, går all-in och hoppas (och tror) att han visar samma förtroende tillbaka.

This time you’ve got nothing to lose / You can take it, you can leave it, whatever you choose / I won’t hold back anything / And I’ll walk away a fool or a king […] It’s always been a matter of trust

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *