Like a small boat / On the ocean …

Sending big waves / into motion …

Tillbaka på helgkurs i Hackvad med bästa gänget. Några nya ansikten fanns där, alla lika trevliga. Det var här som jag i höstas fick hjälp att ta fram en handlingsplan när det går överstyr för oss. Sedan dess har han bara flippat ur ett fåtal gånger, och varje gång har jag kunnat se det som ett bra tillfälle att visa honom konsekvenserna av det i stället för att, som tidigare, bara känna ett stort misslyckande.

Nu var det dags för en ny helg. Känslan inför helgen var inte helt på topp. De sista två veckorna har jag inte haft någon större motivation att träna. Det har känts motigt. Det finns ingen speciell anledning till det, utan ibland känns det bara så.

Men i fredags var det dags för gruppträning i hallen igen. Terminsstart. Vi var inte så många, men det sätt Strix jobbade på och aktivt valde bort störningarna till förmån för vårt samarbete var stort. Vi var inte kvar så länge. Dels ville jag sluta när det gick som bäst, dels var det alla hjärtans dag och vi skulle äta gott. Bästa dagen och kvällen.

Jag vaknade med halsont på lördagen, men inte värre än att jag kunde åka iväg. Så trevligt att träffas igen. Nu körde vi störningsträningen och Strix jobbade fantastiskt bra. Vi jobbade också fram en bra start till vårt HtM program. Ett urflipp fick vi, men det känns ändå bra med tanke på hur det blev efteråt. Trötta var vi när vi landade hemma. Jag somnade i soffan.
På söndagen kom det fler ekipage och nu skulle vi tävlingsträna. Jag fick först göra min start när det bara var gruppen. Det får finnas gränser för bad man vågar. Ett flipp, men sedan helt superbt. Wow, säger jag.

Och sedan chockade jag mig själv och bad om att få göra en start när alla var på plats. Planen här var att gå in, ställa upp, starta musiken och gå de första 15 sekunderna och sedan belöna. Vi går in. Lösa! Utan koppel! Han är med! Vi ställer upp och jag kommenderar ligg. Strix nosar vilt i mattan. Jag behåller lugnet och påkallar uppmärksamhet. Jag får den. Glädjen är enorm. Musiken startar. Vi kör. Det blir inte exakt tajmat, men Strix har fullt fokus och går glatt med.
Hela kroppen, hjärtat och huvudet formligen skriker efter att jag ska fortsätta utmana. Det går ju så bra. Men jag väljer att hålla mig till planen och bryter när jag ska och belönar. Strix är överlycklig över att få lyckas fullt ut, och jag är så stolt över honom.

Jag är också otroligt stolt över mig själv som orkade fullfölja planen. Nu har jag gjort en jättestor insättning på förtroendekontot. Hade jag fortsatt så hade det troligtvis blivit ett stort uttag från kontot istället. Detta blev en investering som heter duga.

And I don’t really care if nobody else believes / ’Cause I’ve still got a lot of fight left in me […] I might only have one match / But I can make an explosion

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *