Lyckad störningsträning

Vi jobbar på vårt FS-program och det blir något lite säkrare efter hand. Och så fort det börjar kännas tryggt så kommer jag på någon liten förändring. Vi jobbar långsiktigt. Vårt största problem är ju egentligen inte själva programmet, utan allt runtomkring.

Vi har varit i hallen två gånger sedan senaste inlägget. En gång alldeles ensamma och då jobbade vi mycket med fokus på startrutiner och uppvärmning. Givetvis körde vi igenom programmet några gånger också och känslan efteråt var kanon. Inte trodde jag att den kunde toppas av gången därpå, men det kunde den faktiskt. Nu hade vi kamraten som störning på planen medan vi jobbade med vårt program, ingång på planen, svåra övergångar och även lite avståndsarbete. Allt detta helt utan kopplet, som blivit som en livlina för oss båda. Strix gjorde precis det som förväntades av honom och stördes inte alls av att en annan hund agerade parallellt på planen.

En härlig syn …

 

Fortsatta framsteg

Vi jobbar vidare med fokus och närvaro. Efter vår underbara helg i Småland såg jag verkligen fram emot att åka ner till hallen och träna med störning enligt nya tänket, men dessvärre kom det lite emellan så att jag inte kom iväg på de följande träningarna.

Den träning jag har fått till i hallen var ”bara” tillsammans med ett annat ekipage, och det fungerade alldeles utmärkt. Bästa sällskapet att träna med, då vi tänker ganska lika och kan hjälpa varandra så att vi får bra träningar. Om jag sköter mina kort på rätt sätt så svarar Strix upp med fint samarbete. Här råder inget tvivel om vart Strix väljer att rikta fokus, trots att det ligger en hund vid fotografens fötter. Någon som undrar om jag är nöjd????? (Det blir inte kanonbra bilder med mobilen, men det spelar ingen som helst roll. Jag ser det jag vill och behöver se.)

Vad som inte finns på bild är också att vi faktiskt går fritt följ endast någon meter från vår störning utan att Strix ens vippade på örat åt deras håll. Stooooora framsteg!!!!

Vi har också varit iväg och tränat nosework. Även här gör vi framsteg. Sista träningen var vi full grupp. Vi kom lite sent och det blev lite stökigt precis när vi kom in, med sedan skötte sig Strix jättebra och fokuserade på rätt saker hela kvällen. Härligt! Sista söket var riktigt klurigt ordnat. Gömman är under bordet, och så fanns det några tomma gömmor som attrapper i rummet också, bara för att se om han gick på syn. Han konstaterade snabbt att det var bordet som gällde, men hade jättesvårt att hitta doftkällan. Han fick syn på attrappen (på stolen närmast i bild) och var snabbt där med nosen. Lika snabbt var han därifrån när han insåg att det inte fanns något i den (nyttig träning). Han höll på en stund och gav inte upp, han checkade även av ovansidan av bordet medan han sakta jobbade sig allt närmare. Till sist lokaliserade han doftkällan exakt och fick sin välförtjänta belöning.

  

Freestyle och HtM har vi kört en hel del här hemma. Vi blir sakta allt säkrare på våra program. Tack vara programboostgruppen på nätet så har jag kunnat snäppa upp det lite ytterligare. Jag har inte bråttom att komma till start. Vi ska väva ihop ett program i båda disciplinerna som är stensäkert på träning parallellt med att vi tränar störningstålighet.

Vilken helg!

Nu var det ett tag sedan jag skrev senast. Det känns som det har hänt massor, men så är det väl inte. Tiden går.

Just nu är jag helt uppfylld av förra helgen. Den tillbringade jag i Västervik tillsammans med en mycket uppskattad vän. Att träffa henne ger mig så otroligt mycket, både inom hunderiet som rent allmänt. Så otroligt synd att det blir så sällan, men å andra sidan blir det ju extra roligt när vi väl ses. Vi planerar att försöka hitta en helg i vår igen. Hoppas verkligen att det går att få till.

Hur som helst så fick vi till så bra träning, och efter så otroligt lång tid med fokus på allt möjligt annat så hittade vi tillbaka till bubblan. Det var länge sedan vi var där nu, alldeles för länge sedan, och känslan var enorm. Jag har under en lång tid känt att vi är på väg åt rätt håll, men nu i helgen så kickade känslan in helt och hållet. WOW, vilken boost!!!! Den här bilden säger verkligen allt om vilken känsla vi hade emellan oss, Strix och jag. Helt blinda för omvärlden, bara vi två.

Vad tränade vi på då? Ja, mest på positionen. Och vilka framsteg vi gjorde så snart vi kom in i bubblan. Plötsligt kunde jag börja fila lite på detaljer. Vi körde också lite kedjor i vårt freestyleprogram, och det börjar kännas riktigt bra. Vi tragglar på.
I övrigt fick jag också få ta del av kamratens träning, och jag säger bara det: Vilket krypande de är på väg att få till!!!!!!!

I vardagen hemma så har vi ju träningsgruppen i hallen på hemmaplan. Det är svårt med störningen, men det blir sakta bättre. Jag ser nu verkligen fram emot nästa träning efter den här helgen. Med känslan i färskt minne kanske vi kan få till bubblan även där.

Och igår var vi till Kolbäck för noseworkträning igen. Så kanonbra träning vi fick till. Vi körde behållare och fokuserade på starter. Jag kunde se vilken effekt det hade på honom när jag hjälpte honom igång på rätt sätt.
Vi körde även noggrannhet, vilket idet ibland kan vara lite si och så med bland behållarna. Men denna gång fick han tji, ingen hjälp att läsa uppgiften och då var det roligt att se hur han kavlade upp ärmarna och ansträngde sig ännu mer. Jag tror nästan att han tyckte att det var roligare när det inte var så lätt som han kanske först tänkte sig.

 

Framsteg

De senaste två tisdagarna har vi varit på Noseworkträning i Kolbäck. Bra att få söken lite serverade och dessutom störning av olika hundar, då det inte är samma som kommer varje gång. Båda dessa gånger har han presterat så otroligt bra. Inte nog med att han har kunnat fokusera på själva söken, han har dessutom skött sig jättebra i lite stökig miljö. Jag har dessutom fått upp ögonen för att även andra hundar kan vara lite ”störiga” utan att det är hela världen. Ibland tror jag att jag ställer orimligt höga krav på hur Strix ska fungera. Numera har jag tänkt om. Visst jobbar vi vidare på våra svårigheter, men nu fokuserar jag mera på det som faktiskt går bra, och vilken otrolig respons jag får tillbaka av honom. Så här fint fokus hade han på mig hela passet igår.

Utöver noseworken har jag även gått ut ett viltspår åt honom. Det var länge sedan, men det märktes inte på utförandet. 14,5 timmar gammalt, 680m långt, hård blåst och lite knixig terräng med många stigövergångar och två bloduppehåll. Inget av detta bekom honom det minsta. Men oj så skoj han tyckte att det var. Får nog se till att lägga några fler åt honom.

Så har vi varit på premiärbesök i nya hallen. Vi kände mest på atmosfären, men hann med lite träning också. Denna vecka på fredag startar den nya träningsgruppen jag har dragit igång. Spännande att se vad det blir av det hela.

När det gäller freestyle så är jag just nu med i en onlinegrupp som är helt underbar. Så mycket ideer och peppning man bjuds på, det går inte att föreställa sig innan. Jag känner verkligen att jag kommer framåt med min programutveckling och håller i nuläget på med tre helt nya trick. Så himla roligt. Men jag försöker skynda långsamt så att vi får med tryggheten i det hela.

 

Sängläge

Denna vecka har jag legat däckad och inte orkat mycket alls. Trist för Strix del, men han har ju förstås haft sällskap hela dagarna så han är nog rätt så nöjd ändå.

Den enda ”träning” jag har orkat ägna mig åt är att spela musik och försöka hitta något lämpligt till vårt blivande freestyleprogram. Det har inte gått särskilt bra, men å andra sidan har jag ju varit rätt så off …

Idag har jag ändå känt mig lite piggare, så Strix har till sin stora glädje fått speja lite. Stående mellan mina ben ska Strix och jag alltså speja åt båda sidorna i takt med varandra (och till den blivande musiken förstås). Detta kan han inte så bra än, vi hade nyss börjat när jag blev sjuk, men med godis går det bra. Lagom svår nivå således, och något där jag står stilla var en förutsättning för att vi ens skulle göra något alls. Vila kan nog vara bra, för detta fixade han trots att det är ett helt nytt inlärt trick som vi inte sedan provat på en hel vecka.

Innan jag blev sjuk har vi tragglat starter i nya miljöer. Gissa om jag blev både förvånad, glad och stolt när han fixade att fokusera sig genom programstarten nere på tågstationen i Kungsör. Visst hade vi koppel på, men ändå!

På det stora hela händer det en hel del på fokusfronten nu. Tack och lov, får jag tillägga, det är verkligen på tiden. Vi strävar på med hans svårigheter för störningar och det känns som att vi går, om än alldeles för sakta, i alla fall framåt.

Små marginaler

Oj, vilka små marginaler det är i Nosework. Vi var iväg och tävlade i lördags, och om jag hade läst min hund lite bättre så hade vi haft ett diplom till. Men … det har vi inte. Lite irriterande att jag har lite för bråttom, men jag är mer än nöjd med Strix prestation.

Starten, vår svaga punkt tidigare, gick kanonbra. Samtliga fyra sök har kommentarer om det. Och att han fokuserade trots att vi gick som näst sista hund kändes helt underbart. Uppförandet överlag var helt strålande, och vi hade verkligen ROLIGT!

Kommentarerna från domaren:
1. Bra start, bra nos, felmarkering (behållarsöket där jag hojtade till för snabbt)
2. Bra start (lita på nosen vid riktning!), jobbar bra (fordonssöket där jag valde fel fordon att börja med – han valde rätt enligt domaren …)
3. Bra start, snabbt i doftbild, bra nos! (utomhussöket)
4. Kopplar på nos direkt, bra jobbat, trevligt sök (inomhussöket)

Jag kan inte vara annat än nöjd med honom (och lite irriterad på mig själv) och nu ska vi hårdträna på kartonger …

I övrigt har vi tränat lite freestyle, och har nu en start på programmet. (Yey)
I skrivande stund har jag mest problem med att välja musik. Spotify går varmt just nu, när jag lyssnar på än det ena, än det andra för att försöka hitta något. Jag börjar kunna urskilja några favoriter, men det är ännu inte helt klart. Det är svårt, eftersom musiken ska spegla hundens personlighet och rörelser, och då passar ju en pigg och snabb låt bäst. Dock har han en tendens att jaga upp sig lite för mycket om det går för fort, och då passar förstås en lugn låt bäst. Dilemma …

Mera språk och psykologi

I helgen som gick var Strix och jag iväg på del två av kursen Hundspråk och Psykologi, som hålls av Tass i Hand. Så otroligt givande och intressant. Strix skötte sig alldeles över förväntan och visade upp ett korrekt och fint språk i de möten han fick vara med på. Så roligt att se att han med rätt förutsättningar reagerar och agerar helt rätt, då han har råkat lite illa ut och annars har svårt med hundar han inte känner. Överlag var han inte heller lika störd som tidigare av att det var okända hundar med, så kanske vi äntligen börjar komma tillrätta med hans svårigheter för störningar.

Vid flera (alla utom en enda) av övningarna vi gjorde så valde han att fokusera på mig i stället för på de andra, och det är otroligt stora framsteg för att vara han. När jag sedan idag på morgonrundan provade med att försvåra lite runt en av övningarna så svarade han kanonfint på det. Härligt.

Men det tar på honom att åka iväg en helg. Han blir jättetrött, och natten till måndagen sov han som en gris. Jag fick till och med väcka honom när det var dags för frukost, och DET hör inte till vanligheterna. Vi har ju nu i dagarna börjat på en webkurs i freestyle, men jag väljer att ge honom lite ledigt någon dag till. Både igår och idag har han gått och lagt sig direkt efter promenaderna i stället för att försöka be om någon aktivitet, och det tolkar jag som att han behöver fortsatt vila. Ikväll är jag träningsvärd på klubben, vilket innebär att det blir mest störningsträning för honom då. Bara bra, känner jag. Eventuellt får han gå en rallybana, men det beror helt och hållet på hur många vi blir och hur trött han verkar vara.

Imorgon hade jag planerat en mycket efterlängtad träff med en av träningskamraterna som jag träffar alldeles för sällan, men omständigheterna samarbetade tyvärr inte riktigt. Då kamraten bor lite för långt bort fungerar det inte inom den tidsram som blev kvar till mitt förfogande. Träffen får vi boka om, för nu saknar jag kamraten något alldeles förfärligt. Kanske hinner jag i stället till en träff med träning i nosework på bättre tidpunkt och närmare plats. Det visar sig imorgon.

 

Länge sedan

Oj, vad tiden går. Semestern är slut och jag har börjat jobba igen. Collie-SM har gått av stapeln och då var det ett intensivt jobb vi lade ner som arrangörer.  Roligt och jobbigt på samma gång, men visst hade det väl underlättat om brunnen inte hade sinat redan på morgonen första dagen …

Strix då? Jo han fick vara hemma under SM-arrangemanget, men har fått mycket träning utöver det. Vi har spårat en del, och det uppskattar han verkligen. Häromdagen fick vi nya klövar av grannen, så nu får vi ge oss ut och gå några blodspår också.

Vi har varit på ytterligare en Noseworktävling. Denna gång en tvådagars i Vallentuna. Ja, det var förstås två tävlingar, men det blev en resa med två hotellnätter. Strix skötte sig mycket bra på hotellet och på tävlingsplatsen, men med själva sökandet gick det lite sämre. Så är det ibland. Men vi tränar på. Nu är det många järn i elden samtidigt.

Vi är till klubben på tisdagar och tränar på att bara vara och kunna fokusera bland andra. Det är det svåraste. De sista gångerna har det funnits rallybana, så då har vi  förstås kört lite med det också. Klart över förväntan, med tanke på hur lite rally vi tränat på sista tiden.

Nosework tränar vi så ofta vi kan. Bra går det, så länge jag ger honom rätt förutsättningar. Jag tror att jag äntligen har hittat rätt i hur jag ska ledsaga honom nu, men jag ska utvärdera lite mer innan jag bestämmer mig fullt ut. Gårdagen innebar träff med klubbkompisarna som kör NW och en hel del spännande sök. Ikväll hoppas jag på att det blir en givande träningsträff också.

Nu drar dessutom en nätbaserad programboostgrupp (freestyle) igång, och där har jag tänkt damma av och utveckla mitt nedlagda program och kanske få till något som så småningom kan provas officiellt …

Nu i helgen ska vi också gå del 2 i kursen om hundspråk och psykologi. Det ska bli superspännande.

Nästa helg har vi ännu en tävling i nosework inbokad, och så har jag planer på att anmäla honom till rally också. Vi är i stort behov av att komma ut i skarpa lägen, och att göra något vi redan kan känns som en lagom svårighet med den störning som tävling trots allt innebär. Vi går inte upp i fortsättningsklass fast vi får, utan väljer att ha kopplet på och inte frestas av leksaker på planen. En sak i taget …

Noseworktävling

Han har lite svårt att prestera med störningar, min bästis. Och vi fick i ärlighetens namn inte så mycket vila innan söndagens tävling. Varmt på rummet och lite svårt för Strix (och för all del mig också) att komma till ro. Tidigt uppe och lite nervigt innan samling.

Men det är så otroligt härligt med den här sporten. Alla är så måna om att hålla avstånd och visa hänsyn när man har gult band. Så skulle det vara överallt. Vi fick verkligen hjälp av funktionärerna att hitta en plats för oss själva att ladda på. Med startnummer fyra var det dags för oss tidigt. Lika så bra det.

Första söket var inomhus. I ett ridhus, ett kontor på övervåningen. Massor av nya lukter för Strix. Två små rum med lite bråte i, en och en halv minut. Strix var på från start och gick nästan direkt fram till en stol. Jag kände att det ev var en markering, men den var inte så tydlig att jag vågade lita på den. Jag drev på honom in i nästa rum. Här snurrade han lite under ett bord, och så blev jag stressad. Gick ut i första rummet igen när jag tyckte att han inte verkade fastna för något i det inre rummet. Tiden tickade på och gick ut. Och visst fanns doften där han hade visat först. Såååå typiskt.

Direkt ned för trappen och in i manegen för behållarsöket. Här kollade han av underlaget lite, men hittade rätt låda på 20,09 sekunder. Så jättehärligt att han från det stressade söket innan direkt skötte det snyggt i nästa sök.

Lunchuppehåll och lång väntan blev det sedan, innan det var dags för eftermiddagens jobb. Under lunchen hann vi se en katt – vilket innebär en explosion för Strix. Ett mindre lyckat hundmöte blev det också, och nu var han trött. Jag också. Värmen ökade hela tiden, till råga på allt. Jag samlade ihop honom medan vi väntade på vår tur. Kontaktövningar, fot och lite tricks. Bra att hålla fokus på koncentration i stället för omgivningen. Här och nu. Han och jag.

Fordon stod som nästa punkt på programmet. De stod också inne i ridhuset. Åkgräsklippare och en fyrhjuling med släpvagn. Han var riktigt laddad. Vi började med gräsklipparen. Ett varv runt och vi konstaterade att där var den inte. Släpet sedan, då det stod närmast. Inget på den sidan vi startade med och vi fortsatte med fyrhjulingen. Tyckte han gjorde en liknande markering på fronten som den jag missade i första söket, så jag tog tillbaka honom. Då frös han snyggt och fint, och vi hade klarat ännu ett sök.

Direkt över till utomhussöket. Sela av och på emellan, allt för startrutinen som nu börjar kännas trygg. Jag valde att ta på kisskyddet (som enligt domaren inte skulle kallas blöja, utan hölster, eftersom han har pistolen i det) då det var lite inbjudande miljö för skvättande. Fick också höra att två hundar innan oss hade kissat i rutan. Men Strix brydde sig inte ett dugg om det, utan jobbade fokuserat och markerade ruskigt snyggt.

Jag är så glad över hans prestation. Han brukar ju börja bra och inte orka mot slutet, men här växte han med uppgiften hela tiden. Det känns lite surt att jag inte var mer uppmärksam i första söket, men jag lär mig. Och att han levererade bättre och bättre känns också bra.

När jag sedan sett resultatlistorna blir jag ännu stoltare. Endast fyra hundar klarade diplom, så det var inte lätt. Vi var 0,18 sekunder från prispallen i behållarsöket, och om jag bara hade skött mina kort rätt så hade vi ju haft diplomet, och med tanke på hur snabbt han faktiskt fixade doften som jag missade så hade vi troligtvis vunnit hela tävlingen. Jag är så stolt över min bästis. Han har jättesvårt med störningar och ändå fixade han detta. Härligt. Det är så mycket mer värt än ett diplom, även om det förstås hade varit roligt att få ett. Han var värd det idag kände jag.

Nu har vi verkligen fått blodad tand och laddar för nästa utflykt. Tvådagars nosework i Vallentuna i augusti. Då har vi bokat hotell, och vi får se hur det går med nattro då. Men innan dess är det dags för collie-SM. Strix ska inte vara med, jag åker själv och jobbar som arrangör.

Fortsatt semester

Andra semesterveckan går mot sitt slut och vädret är osannolikt bra. Varmt och soligt. Det har varit ganska sparsamt med hundträning, man orkar inte riktigt i värmen. Dessutom har vi prioriterat lite annat.

Middag med mina syskon, till exempel. Jätteskoj och trevligt. Vi ses alltför sällan. Vi provade att tillaga tjälknöl, och det blev riktigt gott. Maken gjorde egen potatissallad, och det går ju inte att jämföra med sådan man köper. Systerns familj stod för förrätten, som andades indiskt. Friterade blomkålsbollar med het tomatsås. Otroligt gott. Efterrätten var broderns familjs ansvar, och var lika gott det. Pannacotta med bär till. Otroligt gott alltihop!

Röjt bland ogräset har vi också gjort, umgåtts med trevliga grannar, slappat och läst en hel del. Och så har vi äntligen tagit en tur till Glass & Berså. Helt osannolikt goda glassar kan man köpa där.

Strix och jag har spårat också. Oj, så nöjd han var när han insåg vilken aktivitet som stod på programmet. Så himla motiverad och duktig var han att jag fick lite dåligt samvete för att vi inte gjort det på länge. Det får vi råda bot på.

Och givetvis pysslar vi med freestylen också. Vi nöter våra turer och kedjor med enorm fokus på tydlighet, säkerhet och samförstånd. Vi spelar musik hela tiden, men försöker inte bygga något speciellt anpassat än så länge. Det här ska bygga på säkerhet och förtroende, och då måste det få ta tid.

I skrivande stund ligger vi på ett rum på vandrarhem i Forshaga, Strix och jag. Det är olidligt varmt och vi borde sova och hämta krafter inför morgondagen. Noseworktävling i samtliga moment är det som gäller då. Jag har inga stora förhoppningar. Många av deltagarna sover här, så det är gott om hundar. Det är förstås jobbigt för Strix, som inte är van att bo ihop med andra hundar, och i kombination med lyhördheten i huset och den klibbiga värmen på rummet så känns det inte direkt som om vi kommer att få en lugn och vilsam natt. Det har varit REJÄLT flåsigt ett tag nu, men i takt med att det svalnar blir det förhoppningsvis bättre.