Länge sedan

Oj, vad tiden går. Semestern är slut och jag har börjat jobba igen. Collie-SM har gått av stapeln och då var det ett intensivt jobb vi lade ner som arrangörer.  Roligt och jobbigt på samma gång, men visst hade det väl underlättat om brunnen inte hade sinat redan på morgonen första dagen …

Strix då? Jo han fick vara hemma under SM-arrangemanget, men har fått mycket träning utöver det. Vi har spårat en del, och det uppskattar han verkligen. Häromdagen fick vi nya klövar av grannen, så nu får vi ge oss ut och gå några blodspår också.

Vi har varit på ytterligare en Noseworktävling. Denna gång en tvådagars i Vallentuna. Ja, det var förstås två tävlingar, men det blev en resa med två hotellnätter. Strix skötte sig mycket bra på hotellet och på tävlingsplatsen, men med själva sökandet gick det lite sämre. Så är det ibland. Men vi tränar på. Nu är det många järn i elden samtidigt.

Vi är till klubben på tisdagar och tränar på att bara vara och kunna fokusera bland andra. Det är det svåraste. De sista gångerna har det funnits rallybana, så då har vi  förstås kört lite med det också. Klart över förväntan, med tanke på hur lite rally vi tränat på sista tiden.

Nosework tränar vi så ofta vi kan. Bra går det, så länge jag ger honom rätt förutsättningar. Jag tror att jag äntligen har hittat rätt i hur jag ska ledsaga honom nu, men jag ska utvärdera lite mer innan jag bestämmer mig fullt ut. Gårdagen innebar träff med klubbkompisarna som kör NW och en hel del spännande sök. Ikväll hoppas jag på att det blir en givande träningsträff också.

Nu drar dessutom en nätbaserad programboostgrupp (freestyle) igång, och där har jag tänkt damma av och utveckla mitt nedlagda program och kanske få till något som så småningom kan provas officiellt …

Nu i helgen ska vi också gå del 2 i kursen om hundspråk och psykologi. Det ska bli superspännande.

Nästa helg har vi ännu en tävling i nosework inbokad, och så har jag planer på att anmäla honom till rally också. Vi är i stort behov av att komma ut i skarpa lägen, och att göra något vi redan kan känns som en lagom svårighet med den störning som tävling trots allt innebär. Vi går inte upp i fortsättningsklass fast vi får, utan väljer att ha kopplet på och inte frestas av leksaker på planen. En sak i taget …

Noseworktävling

Han har lite svårt att prestera med störningar, min bästis. Och vi fick i ärlighetens namn inte så mycket vila innan söndagens tävling. Varmt på rummet och lite svårt för Strix (och för all del mig också) att komma till ro. Tidigt uppe och lite nervigt innan samling.

Men det är så otroligt härligt med den här sporten. Alla är så måna om att hålla avstånd och visa hänsyn när man har gult band. Så skulle det vara överallt. Vi fick verkligen hjälp av funktionärerna att hitta en plats för oss själva att ladda på. Med startnummer fyra var det dags för oss tidigt. Lika så bra det.

Första söket var inomhus. I ett ridhus, ett kontor på övervåningen. Massor av nya lukter för Strix. Två små rum med lite bråte i, en och en halv minut. Strix var på från start och gick nästan direkt fram till en stol. Jag kände att det ev var en markering, men den var inte så tydlig att jag vågade lita på den. Jag drev på honom in i nästa rum. Här snurrade han lite under ett bord, och så blev jag stressad. Gick ut i första rummet igen när jag tyckte att han inte verkade fastna för något i det inre rummet. Tiden tickade på och gick ut. Och visst fanns doften där han hade visat först. Såååå typiskt.

Direkt ned för trappen och in i manegen för behållarsöket. Här kollade han av underlaget lite, men hittade rätt låda på 20,09 sekunder. Så jättehärligt att han från det stressade söket innan direkt skötte det snyggt i nästa sök.

Lunchuppehåll och lång väntan blev det sedan, innan det var dags för eftermiddagens jobb. Under lunchen hann vi se en katt – vilket innebär en explosion för Strix. Ett mindre lyckat hundmöte blev det också, och nu var han trött. Jag också. Värmen ökade hela tiden, till råga på allt. Jag samlade ihop honom medan vi väntade på vår tur. Kontaktövningar, fot och lite tricks. Bra att hålla fokus på koncentration i stället för omgivningen. Här och nu. Han och jag.

Fordon stod som nästa punkt på programmet. De stod också inne i ridhuset. Åkgräsklippare och en fyrhjuling med släpvagn. Han var riktigt laddad. Vi började med gräsklipparen. Ett varv runt och vi konstaterade att där var den inte. Släpet sedan, då det stod närmast. Inget på den sidan vi startade med och vi fortsatte med fyrhjulingen. Tyckte han gjorde en liknande markering på fronten som den jag missade i första söket, så jag tog tillbaka honom. Då frös han snyggt och fint, och vi hade klarat ännu ett sök.

Direkt över till utomhussöket. Sela av och på emellan, allt för startrutinen som nu börjar kännas trygg. Jag valde att ta på kisskyddet (som enligt domaren inte skulle kallas blöja, utan hölster, eftersom han har pistolen i det) då det var lite inbjudande miljö för skvättande. Fick också höra att två hundar innan oss hade kissat i rutan. Men Strix brydde sig inte ett dugg om det, utan jobbade fokuserat och markerade ruskigt snyggt.

Jag är så glad över hans prestation. Han brukar ju börja bra och inte orka mot slutet, men här växte han med uppgiften hela tiden. Det känns lite surt att jag inte var mer uppmärksam i första söket, men jag lär mig. Och att han levererade bättre och bättre känns också bra.

När jag sedan sett resultatlistorna blir jag ännu stoltare. Endast fyra hundar klarade diplom, så det var inte lätt. Vi var 0,18 sekunder från prispallen i behållarsöket, och om jag bara hade skött mina kort rätt så hade vi ju haft diplomet, och med tanke på hur snabbt han faktiskt fixade doften som jag missade så hade vi troligtvis vunnit hela tävlingen. Jag är så stolt över min bästis. Han har jättesvårt med störningar och ändå fixade han detta. Härligt. Det är så mycket mer värt än ett diplom, även om det förstås hade varit roligt att få ett. Han var värd det idag kände jag.

Nu har vi verkligen fått blodad tand och laddar för nästa utflykt. Tvådagars nosework i Vallentuna i augusti. Då har vi bokat hotell, och vi får se hur det går med nattro då. Men innan dess är det dags för collie-SM. Strix ska inte vara med, jag åker själv och jobbar som arrangör.

Fortsatt semester

Andra semesterveckan går mot sitt slut och vädret är osannolikt bra. Varmt och soligt. Det har varit ganska sparsamt med hundträning, man orkar inte riktigt i värmen. Dessutom har vi prioriterat lite annat.

Middag med mina syskon, till exempel. Jätteskoj och trevligt. Vi ses alltför sällan. Vi provade att tillaga tjälknöl, och det blev riktigt gott. Maken gjorde egen potatissallad, och det går ju inte att jämföra med sådan man köper. Systerns familj stod för förrätten, som andades indiskt. Friterade blomkålsbollar med het tomatsås. Otroligt gott. Efterrätten var broderns familjs ansvar, och var lika gott det. Pannacotta med bär till. Otroligt gott alltihop!

Röjt bland ogräset har vi också gjort, umgåtts med trevliga grannar, slappat och läst en hel del. Och så har vi äntligen tagit en tur till Glass & Berså. Helt osannolikt goda glassar kan man köpa där.

Strix och jag har spårat också. Oj, så nöjd han var när han insåg vilken aktivitet som stod på programmet. Så himla motiverad och duktig var han att jag fick lite dåligt samvete för att vi inte gjort det på länge. Det får vi råda bot på.

Och givetvis pysslar vi med freestylen också. Vi nöter våra turer och kedjor med enorm fokus på tydlighet, säkerhet och samförstånd. Vi spelar musik hela tiden, men försöker inte bygga något speciellt anpassat än så länge. Det här ska bygga på säkerhet och förtroende, och då måste det få ta tid.

I skrivande stund ligger vi på ett rum på vandrarhem i Forshaga, Strix och jag. Det är olidligt varmt och vi borde sova och hämta krafter inför morgondagen. Noseworktävling i samtliga moment är det som gäller då. Jag har inga stora förhoppningar. Många av deltagarna sover här, så det är gott om hundar. Det är förstås jobbigt för Strix, som inte är van att bo ihop med andra hundar, och i kombination med lyhördheten i huset och den klibbiga värmen på rummet så känns det inte direkt som om vi kommer att få en lugn och vilsam natt. Det har varit REJÄLT flåsigt ett tag nu, men i takt med att det svalnar blir det förhoppningsvis bättre.

Första semesterveckan

är nu till ända. Det har hänt massor. Vi (i ärlighetens namn är det maken som jobbat hårdast) har slitit med veden.

Vi har också fixat en massa surdegar som bara legat och stört, så nu har vi snart inga ursäkter att inte börja med nästa projekt: snygga till runt husgrunden, alltså byta bort lite gräs mot gruskant mot huset.

Vädret har varit riktigt bra. Varmt och skönt utan att vara överdrivet hett.

På hundfronten har Strix och jag varit till Borlänge och tävlat nosework – fordon. Vi gjorde det hela till en liten tripp och bokade in oss på Scandic. Mycket positiv upplevelse och Strix betedde sig som en mycket resvan globetrotter. (Det bådar gott inför kommande äventyr.)

 

Tävlingen då? Ja, det gick både bra och dåligt. Vädret visade sig från sin allra sämsta sida. Regnet vräkte ned helt osannolikt. När vi provade på doften som fanns för att kalibrera hundarna så verkade Strix inte fatta att den fanns där över huvud taget …

De första två söken var på järnvägsvagnar. Regnet strilade fortfarande. Allt var blött. Strix hade stora problem, men jobbade ändå på så att vi fixade båda dessa söken. Duktig grabb. Men han tog tydligen helt slut, för detta var svårt.  Sedan var det lång väntan till de två sista söken. Nu hade det slutat regna. Men Strix var fortfarande ruskigt trött

Precis innan vi skulle få sela på blev han störd av ekipaget innan. De gjorde absolut inget konstigt, och höll bra avstånd till oss, men Strix är ju som han är och har svårt att fokusera när han blir störd, och nu hade han ingen energireserv kvar heller. Så han kom aldrig riktigt igång med de sista söken och det slutade med att vi nollade dem. Fick ändå beröm för hur jag jobbar med honom och stöttar när han inte riktigt orkar. Det känns skönt att få lite positiv feedback. Värt otroligt mycket mer än poäng.

Tillbaka på hotellet så slocknade Strix direkt och sov sedan ovaggad hela natten, trots ovana ljud från korridoren. Favoriterna bland gossedjuren var förstås med på resan  också. Morgonen efter var han sitt vanliga pigga jag igen.

 

Efter en god hotellfrukost åkte vi vidare och hälsade på en kär vän i Hedemora. Så otroligt roligt att träffas, det blir ju alldeles för sällan. Hennes tik hade precis löpt klart, så det blev jobbigt för Strix som inte riktigt visste hur han skulle bete sig. Inte lätt att bli blixtförälskad och inte tillåtas uppvakta den tilltänkta. Till slut gav han upp. 

Väl hemkomna såg vi att vedbacken var helt färdig. Härlig syn!

Idag har vi varit till Örebro och tittat på Open Art. Konst eller bara konstigt, ja det kan man fråga sig.

Midsommarhelg

I vanlig ordning har vi firat midsommar hos min syster i Kumla. Vi sitter på lövad loge och njuter av traditionell midsommarmat med klassisk efterrätt.

Varje år är det sedan lika spännande att se hur fin tårta som serveras. Den är ALLTID god och ALLTID vacker. I år var det körsbär.

Strix är med inne på logen, men får vara i bur. Med sin allergi klarar inte min syster att få honom för nära, men på logen och med lite avstånd fungerar det bra. Med takluckan öppen kunde han ändå känna att han fick vara tillsammans med oss. Mycket praktisk lösning (och dessutom kanonbra att ha hans huvud på precis rätt höjd vid min stol så att han kunde provsmaka osten).

I övrigt är det lite jobbigt för Strix här på hemmaplan just nu. Grannarna är för tillfället hundvakt åt två hundar, och det går inte alls särskilt bra dem emellan. Strix är ovanligt på och märkbart störd av arrangemanget. Han visar närmast upp ett beteende som om de vore löptikar (vandrar, piper, vill inte äta, har svårt att sova), med den skillnaden att han ABSOLUT inte vill ha dem i närheten. Det är dock inga tikar, så jag funderar på om de möjligen kan vara kemiskt kastrerade. Det ska ju kunna trigga igång vissa hanar har jag hört, och Strix kanske är en sådan som reagerar på det viset. Jobbigt är det, hur som helst.

På söndagen var vi iväg till ett stall i närheten och tränade nosework. Så otroligt spännande att se hur bra han kunde jobba trots svåra vindar. Vi gömde både inne och ute, och insåg att trots att det blåste friskt var det lite märkligare vägar som doften tog INNE i stallet. Han letade på bra och hittade efter lite jobb på gömmorna. Dock kom han av sig lite när han plötsligt insåg att det stod en häst i en av boxarna. Det hade han inte fattat först. Nyttig träning. Himla kul att han kunde fokusera med tanke på hans något splittrade uppträdande i övrigt.

Och idag, måndag, så tog vi ett nytt tag med HtM-träningen igen. Jag valde att hålla till inomhus, även om det blir lite väl trångt, för jag ville inte att han skulle störa sig på grannarnas ”gäster”. Efter ett uppehåll brukar det vara lite si och så med utförandet från start,men jag körde hela programmet direkt utan extra hjälper eller förstärkningar. Han hängde med direkt, med fullt fokus. Duktig liten kille belönades med ett godisregn efter slutposen. Vi körde slutet några gånger till med olika belöningar och sedan avslutade vi. Jag ville VERKLIGEN köra en gång till och filma, men valde att avstå. Bättre att sluta med känslan på topp. Det var svårt, men jag vet att jag gjorde rätt och känner mig mycket stolt över att jag klarade det.

 

Diplom

Äntligen fick vi vårt första diplom i Nosework. Gårdagens tävling omfattade samtliga moment och gick av stapeln i strålande solsken. Allt kändes mycket bra och humöret var på topp hos de allra flesta.

Strix skötte sig fantastiskt bra, både när det gäller sökarbetet och under väntetiderna emellan. Eftersom vi tävlade på förmiddagen så valde vi att ta en promenad i omgivningarna medan eftermiddagens ekipage jobbade i banorna. Det blev ändå en ganska lång väntan, men stämningen var mycket bra. Otroligt fint arrangerat!

Placeringsmässigt var det inte mycket att hurra för. Strix söker inte särskilt snabbt. Ska vi lyckas med korta tider gäller det att ha lite tur också, men för mig är det totalt oviktigt med tiden (så länge vi hinner inom marginalen förstås). Det viktiga för mig är att Strix söker fokuserat och metodiskt, och det gjorde han igår 🙂

Några av kommentarerna:
”Fint att ge hunden tid att komma igång att söka efter snabb miljökontroll”
”Fint att du väntar ut hunden och låter den komma ända fram till källan”
”Fint avslut”
”Trevlig start”
”Fäster fint vid doften”
”Stöttar upp hunden bra”
”Håller ett bra lugn”

Jag känner mig verkligen kanonstolt över vår prestation!

Nu dröjer det ett tag innan nästa gång, det är svårt att komma med. Idag kom beskedet om en tävling jag anmält mig till i höst. Jag stod på reservplats 93 på 40 starter …

Hur som helst, idag är vi tillbaka i vardagen. Promenad i ösregnet efter förmiddagens jobb. Jag är fullständigt genomblöt och frusen (det började ju inte regna förrän vi kommit en bit, så jag var ABSOLUT inte klädd för en rotblöta) och i skrivande stund tappar jag upp ett varmt bad som jag ska krypa ned i för att få upp värmen igen.

Nu ska vi fortsätta träna nosework, men den närmaste tiden kommer jag att lägga lite mer fokus på htm. Jag är ju med i en programboostgrupp, och jag har fått massor av idéer som jag måste prova nu när jag kan lägga lite mindre tid på nosework och mer på htm. (Kanske jag provar lite freestyle också, vi får se.)

När allt känns bra

Det är en härlig känsla när allt går åt rätt håll.

Sista kvällen i maj begav vi oss iväg till Borlänge för att tävla Nosework Enskilt moment, fordon. Med tanke på vårt usla debutresultat hade jag idag satt upp endast uppgiftsmål. Självklart ville jag förstås ha ett bra resultat också, men det viktigaste var ändå att klara våra uppgiftsmål. Att tänka på det sättet har gjort stor skillnad för min enorma tävlingsinstinkt. Insikten att det faktiskt inte heller är självklart att man KAN tävla tillsammans och då bör njuta och ha roligt tillsammans de gånger man kan det har också gjort sitt till.

Uppgiftsmålet var att stötta Strix genom HELA tävlingen. Inte bara under själva söken, 3 min var, utan under hela tiden vi var på plats. Han hade sitt gula band på kopplet och alla (nästan) var otroligt hänsynsfulla. Jag var noga med att hjälpa honom att fokusera på mig i stället för alla andra, även om han förstås fick tillfälle att spana lite också. Han höll en jättefin kontakt och skötte sig mycket bra. Jag valde däremot att flytta bilen då vi hamnat bredvid en som hade svårt att sluta skälla, och det gjorde att Strix hade svårt att koppla av. Jag ville ge honom alla förutsättningar den här kvällen.

De fyra banorna låg på två olika områden. Bana 3 -4 var mellan garagelängor på asfalt och bana 1-2 var högt uppe på en gräsklädd kulle där det fanns fullt av olika fordon (tågvagn, bilar, flygplan, bussar…). Här uppe stormade det rejält, så förutsättningarna var allt annat än enkla. Strix och jag var i gruppen som började nere på asfalten.

Bana 3 var en skåpbil och en täckt släpkärra. Vinden for rätt ordentligt mellan längorna också, och han virrade lite grann men det syntes tydligt att han hade doften fast den var svår att lokalisera. Med 20 sekunders marginal frysmarkerade han sedan kanonfint och våra första 25 poäng var i hamn. ”Söker bra punktvis” blev domarkommentaren.
Direkt över till bana 4. Den bestod av två personbilar. Jag selade av emellan för att kunna få till vår startritual, och nu gick det bättre. Vi började med ”fel” bil och han jobbade på bra. När vi kom till rätt bil så frysmarkerade han hur säkert som helst. Nu hade vi 38 sekunder tillgodo. Ytterligare 25 poäng och nu kände jag mig helnöjd. ”Söker med hjälp fint” blev utlåtandet här.

Nu blev det en lång paus innan det var dags att gå till gräskullen. Vi tog en promenad och höll oss lite för oss själva i bilen. En aning osocialt eftersom jag gillar att prata med folk, men idag hade jag beslutat mig för att allt skulle ske på Strix villkor. Jag drog mig sedan till den markerade väntplatsen för nästa sökområde. Jag gick dit lite för tidigt insåg jag sedan, för vi blev stående lite för länge.

Koncentrationen var därför inte alldeles på topp inför bana 1, en buss. Här uppe blåste det ofantligt, och Strix hade jättesvårt att hålla sig till bussen. Han ville gärna fladdra ut lite. Om det berodde på att underlaget var gräs där de andra gått, att han helt enkelt laddat ur under väntetiden eller om doften blåste ut vet jag förstås inte. När vi väl kommit så långt att jag trodde mig veta ungefär var doften fanns så tog tiden slut. Men doftgömman var mycket riktigt i närheten, så han fick ta den utan poäng för att jag skulle kunna belöna. Gillar verkligen det hundvänliga upplägget i den här sporten. ”Stöttar hunden” var utlåtandet här, och det kändes så skönt att få ett kvitto på att jag agerade rätt.
Bana 2 var sedan två bilvrak. Av och på med selen emellan, allt för rutin och trygghet. I den här banan var det egentligen inga problem bortsett från en liten konstpaus för att kolla in när plasten runt flygplanet bredvid smattrade och flaxade i stormvinden. Med knappa minuten kvar frysmarkerade han lika stensäkert igen och vi hade lyckats med 75 poäng totalt. Helt klart över förväntan. ”Trevlig start. Jobbar bra med sin hund” stod det i protokollet. Så skönt att läsa. Vi har haft så svårt i starterna, men jag har jobbat på startrutinerna. Och att hjälpa honom är ju min uppgift.

Vid prisutdelningen konstaterade de att det hade varit tuffa förhållanden. Det gör mig extra stolt över våra tre delsök med full pott. Trött men lycklig körde jag den långa vägen hem och kom inte i säng förrän efter kl ett på natten. Lite tufft att gå upp i morse, men det får man ta.

Det känns verkligen som att ekorrhjulet, som varit på väg lite för hastigt åt fel håll, faktiskt har vänt och nu snurrar lite försiktigt åt rätt håll igen. Även utanför tävlingsbanan gör vi framsteg. Vårt envisa tragglande med att få ordning på Strix förkärlek att streta i kopplet på promenaderna visar nu riktigt fina resultat. Det kan tyckas som en enkel sak, men det är med det som med allt annat, när det har fått gå lite för långt är det alltid svårt att jobba bort olater.

Påverkan

Häromdagen såg jag en orm.

Det är få saker i världen som skrämmer mig mer. Nåja, kanske inte om man verkligen ställer saker på sin spets, men jag är verkligen ruskigt rädd för ormar. Det spelar ingen roll om det är en huggorm, som faktiskt ÄR farlig, eller om det är en kopparorm. Pulsen skenar, det ringer i öronen, kallsvetten rinner och magen känns som om den vänder sig ut och in. Numera hoppar jag inte högt, och inte skriker jag heller – men jag är precis lika skräckslagen som tidigare. Det märks bara inte lika tydligt – trodde jag i alla fall.

Hur som helst så såg jag en häromdagen. Jag såg de gula fläckarna och konstaterade blixtsnabbt att det inte var någon reell fara (och nu syftar jag på Strix – för min egen del är det alltid en nära-döden-upplevelse att se en orm, oavsett sort och oavsett om det är live eller bara på bild). Snoken befann sig i dikeskanten på den sidan som Strix och jag INTE var på. Strix såg den inte, han hade fullt upp med att leta spännande lukter på ”vår” sida av vägen. Själv försökte jag bara bevara lugnet och inte reagera alls. Efter några sekunder såg jag i ögonvrån hur Strix hade höjt svansen och stod på stela ben och spanade överallt runt oss. Huvudet gick runt som en parabol. Att han försökte fundera ut var faran fanns var tydligt, men hur han än spanade så kunde han inte räkna ut vad som hotade oss (eller mig, då) och han var spänd en stund när vi fortsatte promenaden.

Där och då insåg jag på riktigt hur otroligt mycket föraren påverkar sin hund. Jisses! Inte undra på att det blir galet i vår träning när jag spänner mig för mycket. Nyttig tankeställare, även om jag redan vet att jag påverkar mer än jag skulle önska ibland. Det är otroligt fascinerande och lärorikt att leva med hund.

I morse såg vi en ung älg på mycket nära håll. Den blev jag inte alls lika rädd för (fast det borde jag kanske ha blivit). Strix såg dock den här (svårt att missa på ca 20 meter) och ville gärna fram. Han har onödigt stort viltintresse. Men eftersom jag inte var rädd, bara fascinerad, kunde jag hålla honom relativt lugn och älgen kunde kliva tillbaka in i skogen igen. Nu – när han haft närkontakt med en älg – var har inte hälften så spänd som han varit några dagar innan – när det egentligen inte hade hänt någonting alls. Ännu ett bevis på hur mycket av Strix beteende som bottnar i mig

Med tanke på hur mycket jag påverkar honom hade jag verkligen tänkt till inför kvällens noseworkkurs. Fordon körde vi idag. Det är ju starten som ställer till det för Strix ibland. Han verkar tro att man måste hålla koll på allt runtomkring också och har då svårt att fokusera på arbetsuppgiften. Jag har funderat mycket runt det, och med tanke på insikterna jag fått har jag rannsakat mig själv och nu försökt lägga upp en liten startritual åt oss. Syftet med det är att – just det! – se till att jag gör mitt jobb och på så sätt se till att han känner att han kan göra sitt utan att behöva ”ta hand om” mig samtidigt.

Samtliga sök idag hade fokus från start. Alla söken blev lyckade. Två gånger flyttades gömman bara en kort bit, och då startade jag om utan den nya ritualen. Sämre arbete direkt och snabb markering på gamla stället. Berodde det på starten? Svårt att säga säkert, men troligtvis. Att jag kallar även dessa sök lyckade beror på insikten om HUR viktig startrutinen är.  Idag var alla söken okända för mig, men det går sannerligen att lita på hans markeringar.

Allra sist fick vi veta att det på tre fordon fanns fyra gömmor. Minst en på varje, och sedan var det bara att köra igång. Strix lyckades lokalisera allihop och jag kunde dessutom tolka hans markeringar helt rätt. Jag var så sjukt nöjd när vi åkte hemåt. Och i morgon förmiddag är det dags för nästa träningspass. Det är otroligt roligt med nosework.

Helgkurs i hundspråk och psykologi

I helgen har Strix och jag varit på kurs igen. Denna gång var det mest för mig och mycket tid i bur för Strix. Jättebra passivitetsträning, som han verkligen behöver. De övningar han var med på skötte han jättebra. Jag tror inte att han har haft speciellt tråkigt, utan verkade väldigt nöjd.

Kursen hölls av Karin Prytz, Tass i Hand, som jag varmt kan rekommendera. Ämnet var hundspråk och psykologi, och det var otroligt givande. Vi hann med många intressanta diskussioner. Språk, signaler, stress, passivitet, inlärning, forskning, relationer, känslor … ja, kort sagt det mesta.

Nu har ju Strix lite svårt att lita på andra hundar, och går gärna in i försvar lite onödigt tidigt. Han har tyvärr hamnat på fel plats vid fel tillfälle några gånger och har därför fått tråkiga erfarenheter. Även andra saker som dyker upp plötsligt kan ibland utlösa samma reaktion.

Jag älskar Strix (om någon nu missat det), och jag har bestämt mig för att hjälpa honom ur det här. Om jag tycker att det är jobbigt så är det säkert ingenting mot vad han känner.  Under helgen har vi gjort jättefina framsteg, och jag har dessutom fått  upp ögonen för vilka olika alternativ som är bättre eller sämre i just hans fall. Fyllt på lite i verktygslådan, kan man säga. Och att få ett kvitto på att han reagerat rätt till 100% när han fått rätt förutsättningar, även i – för honom – svåra situationer, känns obeskrivligt skönt.

Jag har tänkt att vi ska boka en privatlektion eller två också där vi kan gå mer på djupet i vad just han (och jag) behöver, och känner mig riktigt hoppfull.

Efter att ha kommit hem så slocknade vi båda tidigt båda kvällarna. Det var förvånansvärt lätt att gå upp dag 2, men idag blir det nog inte så många knop för oss. Det är ju tur att jag jobbar kväll så att vi kan ta det lite lugnt. Efter en skön sovmorgon och morgonsväng latar vi oss lite och satsar sedan på en lång skön skogspromenad, det låter lagom.

Riktig boost

Strix och jag är med i en programboostgrupp för freestyle/htm på nätet. Helt suveränt. Man får ta del av alla i gruppens tankar och funderingar, och så får man hela tiden stöd och feedback från kursledaren. Just nu slipar vi på programstart, och jag börjar ÄNTLIGEN känna att det lossnar i starten. Det får inte vara för svårt, det får inte vara för lätt och Strix och jag måste våga lita på varandra. Svår balansgång, men det känns som vi är på rätt väg nu. (Blir dessutom grön av avund när jag ser vad andra har lyckats hitta på. Såå bra idéer man kan få. Hoppas verkligen att jag lyckas bli lika kreativ så småningom.)

Den här helgen har varit suverän på många sätt. Sovmorgon gånger två, inte fel alls. Visst, Strix ska få en promenad och frukost, men att kunna krypa ner under täcket en stund efter det känns bara såååå lyxigt. Att det dessutom varit riktigt vårväder har ju inte känts fel heller, denna kalla vår.

På lördagseftermiddagen träffades vi från noseworkgänget på tågstationen i Kungsör. Många utmaningar och störningar fanns det där, vill jag lova. Frestelsen att kissa var lite väl stor … Jag har bestämt mig för att träna utan byxorna på honom och försöka korrigera honom så att han ska förstå att det inte är okej att kissa när han är ”på jobbet”. Här hade vi lite att jobba på med tanke på hur pass inkissat området troligtvis var. Men jag avgick med segern där. Hoppas att han lär sig med tiden.

Hur som helst så hade han lite svårt med fokus på de första gömmorna. Det lite typiskt honom. Han jobbar bättre efter en eller två lyckade sök. Jag får ta till mig det och försöka få till en bra startrutin. När han väl fokuserar är han superduktig.

På söndagen fick vi låna grannarnas garage, vedbacke och växthus. Här kunde jag gömma flera doftkällor, och Strix jobbade på fint (efter att ha snurrat lite väl mycket i starten (igen).

Lite senare på eftermiddagen preparerade maken två fordon åt oss. Detta för att jag inte skulle veta. Det är så viktigt att inte veta och att inte styra. Lite ofokuserat i starten på cykeln, som vi körde först. Men snart var han inne i det, och jag valde att avvakta med att signalera markering tills han VERKLIGEN hade fryst doften under framhjulets stänkskärm.

Direkt efter det gick vi till gräsklipparen. Nu var det inga problem i starten, och snart kunde Strix konstatera var doftgömman fanns och markera så att det inte fanns några tveksamheter.

I övriga vardagslydnaden jobbar vi mycket på kontakten under promenaderna. Den är inte alltid den bästa och Strix drar en hel del i kopplet. Sånt där som borde vara självklart är inte alltid det man ägnar sig åt. Det har varit lite si och så med hans koppelträning (av olika anledningar) ända sedan han var liten, men skam den som ger sig. Det är först nu i vår som jag tagit tag i det mer konsekvent, och träning och envishet visar sig ge resultat (förstås!). Nu går det jättebra i störningsfria miljöer. Vi jobbar vidare.